Hejsan på er!

Ett tag sedan igen, men kände nu att jag behövde skriva några rader.

Såg en tillsynes väldigt långdragig film idag men väldigt bra i sig om man nu kollade över hela filmen. Den heter "Marley and me". Filmen handlar om johan Grogan (Owen Wilson), Jennifer Grogen (Jennifer Aniston) och hunden Marley. Filmen tar hos igenom deras start med att skaffa hund och familj.

Filmen utspelarsig under många antal år och man får se att livet kanske inte alltid blir som man tänkt sig. Man vill uppnå vissa saker, man vill göra andra saker. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig. Även fast man alltid försöker sträva mot ett mål. Men man gör så gott man kan och hoppas att en dag folk kommer uppskatta det man gjort och kanske fått just dom att känna sig speciel. Någon dag då folk säger wow kom du ihåg den gången han gjorde det och men minns du vad han brukade få folk att bli glada. Det tror jag att folk strävar efter. Att bli ihåg kommen.

Hunden Marley gjorde det i den här filmen på sitt eget lilla sett. Han var inte värdens lydigaste hund, men han berörde familjen djupt med kärlek på annat sätt som bara djur kan. Gillar väldigt mycke det som sas i slutet av filmen.

"Hundar har ingen använding för fräna billar, stort hus eller stylade kläder. Han bryr sig inte om du är rik eller fattig, utbildad eller inte, smart eller dum. Ge honom dit hjärta och han kommer ge sitt."

Att inte bli berörd på slutet av denna film är näst intill omännsklit. Men man som man är så kan man ju inte börja gråta som en bäbis i soffan med Tobbe och Emelie här. Det jobbet fick Emelie sköta. Men att inte göra det gjorde ont i bröstet. Så mycket fick man hålla imot. Tror näst intill alla har haft ett hus djur som berört dom på något sett i livet och kan då känna igen sig väldigt väl på slutet. Men livet går vidare. Men så kommer det sånna här stunder då man tänker tillbaka på dom och saknar dom väldigt mycket.

Var tvungen att skriva av mig det istället för att sitta och ha ont i bröstet.

Dagens pucko måste jag nog utse till mig själv. Har just skrivit min manlighet i botten. Aja jag är mänsklig. Tänk på det tjejer.. även fast vi killar inte sitter och gråter i soffan behöver det inte betyda att vi har hjärtan av sten. Kan lova att det är många killar som går hem med smärtan i bröstet efter denna filmer.